Text: , 1686.

Musik: , 1736.


Wår Herres Jesu Kristi död
Hugswalar oss i all wår nöd,
Och när wi tänke deruppå,
En hjertans glädje wi då få.

Afplanat har han med sitt blod
Den handskrift, som emot oss stod;
Ty han war oss så god och huld,
Att han betalte all wår skuld.

Att detta trofast är och sant,
Han gifwer oss en säker pant
Uti sin helga nattward, der
Wi smake huru ljuf han är.

Hans heliga lekamen sann,
Hans dyra blod, som för oss rann,
Wi undfå wid hans helga bord,
Som han har lofwat i sitt ord.

En harlig spis är detta wisst,
På hwilken aldrig blifwer brist,
Ett himmelskt manna, som war själ
Till ewigt lif bewarar wäl.

Säll är då hwarje wärdig gäst.
Som lit till Jesu ord har fäst;
Ty Jesus will med kärlek bo
Hos den, som har en stadig tro;

Och som will helgad bli i Gud,
Ej wika från hans ord och bud,
Men Kristo lefwer, synden dör
Och så Guds helga wilja gör.

Men den owärdig gar härtill,
Ej tror, ej sig omwända will,
Ham äter döden uti sig
Och blir fördömd ewinnerilg.

Gif oss att tro af hjertans grund,
Att wi fa frälsning och miskund
Utaf din nådes fullhet stor.
Amen, wälsignad den det tror!